Dag läggs till dag...

...och vecka till vecka. Tiden bara rinner iväg. Det känns som om jag inte riktigt hänger med. Det går så fort. Känslan av att jag inte har tillräckligt med tid.

Just nu räcker tiden (och energin) bara till att jobba och managera familjelivet. Mina vänner träffar jag knappt, eller pratar med i telefonen ens. Några vänner äter jag lunch med sporadiskt. Genom Facebook och Twitter håller jag kontakt med de vänner som är online. Är det så det ska vara? Jag saknar de personliga mötena och allt vad det medför. Det är inte samma sak att kommunicera via Facebook, även om det är bättre än ingenting alls. Dessutom har ju inte alla Facebook...

Det kanske blir lättare nu när det börjar närma sig sommaren och jag kommer att jobba 4 dagar i veckan ett tag.

Tror att jag ska avlägga ett försenat nyårslöfte att bli bättre på att ringa till mina vänner och försöka frigöra tid så jag kan träffa mina vänner mer. Det kan i alla fall inte bli sämre...

Krams